onsdag 18 mars 2009

Claes och Kristina =) På Fogo/Cabo Verde

Claes och Kristina i bussen, åkandes upp till vulkanen.
Claes sa roliga och bra saker som att: Har man gett ett barn en penna, så har man hjälpt dem fram i sin kreativa utveckling!
haha, ja och så började jag tänka på detta...
Vad mycket en penna kan leda fram till!!!
Tänk på barn som inte bara kan ta en penna från skrivbordet..
För att det inte finns inga pennor på något enda ställe i
hela byn där man bor.
Men man finner på råd och går och frågar de där två snälla vita människorna ;-) :Om de inte skulle kunna få lite pennor tack??
Och det gäller nog alla barn, det där han sa. Inte bara för barn som inga pennor har i en by i Guinea Bisau t ex. Utan helt enkelt att främja ett barns kreativa sidor. Det lät så fint det där tyckte jag.
Är vi medvetna om våra privilegier här i livet. Som människor? Det liv vi lever idag. Tar vi vara på det och på vår kreativitet?
Får det mesta möjliga kramat ur det?
Innan det är dags att ta farväl av något?
Någon man älskar, något man vill, och önskar, livet, hälsan?
Ägnar vi oss själva en tanke? Innan vi pressar den sista energin ur oss för att uppfylla någon annans önskningar?
Jobbets, kärestans, föräldrarnas undermedvetna och omevetna pressade, frågor och önskningar? Som de inte ens själva är medvetna om att de ställer ;-)
Puh
Frågor som vi omedvetet svarar på. Precis som det ska va. Så de blir nöjda. ???
Och var finns du i allt det här?
det är ingen som bryr sig om vad du tycker om du inte bryr dig själv.
Kom ihåg det.
Vi borde kanske tänka lite mer på främjandet av vår egen kreativitet...
Ok, till något lättsammare!
Här skojar Claes med barnen, och de tittar faschinerat på hans fingertrick. hehe


Jag saknar Claes och Kristina! Om jag hade kunnat välja en familj, en extra så hade jag velat ha dem som föräldrar. Jag tror jag skulle blivit mycket förstådd och "pushad" in the right direction, helt enkelt!
Roliga och underbara människor! De hade arbetat två år i Guinea Bisau på 80-talet och berättade historier om detta på vår bussfärd upp till vulkanen på ön Fogo.
Och en del saker Claes och Kristina sa Kunde kommit från min egen mun! Fast mer från liksom livet då,.. inte guinea bisau . of course!
Vissa människor träffar man av en anledning som märks direkt!!! Som med dem.
Andra möter man och de påverkas man av men märker det i efterhand.
Hur som helst är allt/bådadera intressant
Tack för mötet Kristina och Claes!!!




Haha, jag är så dålig på att förklara att det är en videoinspelning... hör ni?

Naturligtvis fick också de här killarna se sig själva på videon. De var lite förundrade först och trodde jag tog kort ju, och står stilla och snällt. Men sen sprack deras ansikten upp i stora smil när de såg sig själva röra sig på bild. Så de kan se lite allvarliga ut nu, men var det inte sen.

2 kommentarer:

  1. Roligt med Fogo-bilderna! Du var och är också värdeful för oss. Tack.
    Kramar Claes och Kristina

    SvaraRadera
  2. Inte såååå anonym men kunde inte handskas med de andra profilerna. Varför skall allt vara så krångligt?
    Kristina

    SvaraRadera