Doktor Fisk Eller Thaimassage

Här har vi fisk-salongen ;-) som jag berättar om nedan!

Ölcafèets toalett i Malmö

Var i Malmö och hälsade på väninna igår.

Vi ville göra någon behandling. Och gick förbi "Doktor Fisk" en hudvårdssalong där man kan få fiskpedikyr. Det känns lite roligt, som att det skulle vara intressant att testa. Och lite läskigt samtidigt. Gäller att inte ha fisk-fobi eller fisk-allergi =)

Det är visst särskilt bra för de som har psoriasis, så äter fiskarna bort all död hud. Jaja, jag får väl testa det någon gång även om jag bara har ganska normala fötter. Bara för å känna hur det känns.

Men vi gick alltså på en timmes gudomlig Thaimassage. Hon ville inte massera fötterna på mig som är gravid för det satte igång en massa hos bebisen också. (!) Men jag fick hela resten av kroppen. Det var så skönt. Sista gången jag fick massage var i Januari på stranden i Kap Verde. Så det var minsann på tiden!!

Så var vi på Ölcafeét också, och åt lunch. Skulle låna toaletten sen och såg då den lustiga lilla barntoaletten som fanns där bredvid den stora. Kan inte tänka mig att det är så många barn där och dricker öl (förhoppningsvis) men att den nog är en rolig attraktion när lite vuxna människor fått i sig lite öl och ska ge sig på att gå två på samma toalett eller så, prova den lilla liksom.

Energitjuvar/ Energythiefs

Är en bok av : Ingalill Roos som jag hade i hyllan men inte läst utan haft utlånad. Nu fann jag den och den fann mig igen.
Där fann jag ett citat som är så bra och jag helt kan hålla med på


"Var aldrig rädd för att gå för långt för där ligger sanningen"

"Never be afraid to go too far, because there you´ll find the truth"
Marcel Proust

Det är faktiskt så jag lever mitt liv. Vilket kan vara smärtsamt några gånger,(läs många gånger). Men det ger en mycket, det ger en resa inom sig själv och in i andra människor. Så jag kan nog inte sluta...
Det ger antagligen mer än det tar.


Annars i mitt liv nu kan jag tillägga att bebisen sparkade för första gången igår eller i natt 00.09, så det blir ju idag alltså. Det var mycket tydligt denna gången. Så nu kände jag det. Det var en mycket mysig känsla! Innan har det kännts som små buffar. Ni vet som när en hund försöker få kel, genom att buffa nosen upp mot en under armen.

Nu ska jag fortsätta att titta mer koncentrerat på "The Manchurian Candidate", mycket spännande. Gammal film men har missat den.

Likgiltighet

Jag tänker mycket på relationer nu
kärleksrelationer
Och tänker att om jag bara också struntar i att ge mig hän känslomässigt
utan skyddar mig och mitt hjärta
nästa gång jag träffar någon
så kan jag klara mig då uppbrottet är ett faktum
precis som de flesta jag varit ihop med gjort. (de flesta, inte alla)

Likgiltighet och strunta i att ge mig hän känslomässigt.
Men vem vill tänka på uppbrott?
Och vem vill ha ett sådant förhållande?
Något är fel
och det är inte en enda bok eller tanke som hjälper mig att hitta rätt

Jag vill inte leva mitt liv så
jag vill leva med mycket känslor och kärlek
och hängivelse
det verkar som att det är en svår dröm
att nå upp till

Om jag bara var en sån som var likgiltig, (är visserligen på väg dit) och inte investerade för mycket känsla i mina förhållanden
Då skulle jag klara mig mycket bättre när något tog slut
(för slut verkar det ju ta jämt, om man inte vill ta ett steg framåt så står man oundvikligen kvar eller tar några tillbaka, och då tar det ju slut. Utan utveckling och jobb dör även förhållanden)

Istället för att ge av mig själv och vänta mig samma tillbaka, att öppna dörrar istället för att stänga dem av rädsla.

det låter ju inte bra det här. bitterheten som jag försökte stänga ute med diverse metoder, kommer ändå i min väg...

Mysbloggar

Helsingör, Denmark Ja, som titeln antyder känner jag att jag är dålig på att mysa till det i min blogg. Kanske har jag problem att få till vad den egentligen ska handla om? Först var det ju resorna, sedan mer graviditeten. Jag har en idé om att jag ska ha en eller två till bloggar. Så jag mer kan dela upp det. Men det är på idé-stadiet ännu. Men jag lovar att säga till, och länka när det så sker. Nu har ju bloggandet fallit lite åt sidan pga graviditeten känns det lite som. Ibland är jag så trött så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Och jag är så dålig på att skriva någorlunda ok när jag är så trött å deppig som man kan bli då. Det skulle antagligen bara bli fel tänker jag. Så bättre att låta bli...

Nåväl. Vi får se om jag någonsin kan bli en mysbloggare med fina bilder å allt, å drömmar osv. För jag är nog lite avis på de som lyckas med det.
Men jag får väl lära mig?
Eller kanske jag bara kan skriva exakt hur det känns.

:-) Det är ju inte alltid det blir så mysigt då. Men men, jag ska bestämma mig vilken typ av bloggare jag vill va.

Kanske jag vågar vara helt o-mysig å rak en dag istället?



take care

too late

Yeps ! you could really say -it´s too late to stop now as it says on the t-shirt ;-)

måndag

Ledig idag

usch, det känns inte som en bra dag
det känns som jag har glidit tillbaka i oro inför allt

det känns som kaos
att jag ska behöva bestämma om en flytt nu
känns inte som att jag är med i sammhället alls
utan står precis vid sidan av

ensam och gravid, arbetslös och utan praktisk hjälp
ser det inte så ljust ut

jag vill verkligen inte flytta men utan någon som kan
stötta mig lite extra och komma hit var och varannan dag
för å se hur jag och den lille/a mår
när bebben väl kommit
så känns det inte som det finns någon annan
lösning.
Jag orkar inte ringa runt och böna och be om hjälp.
Jag kommer inte orka åka till någon heller.
Skulle någon erbjuda sig så skulle jag väl inte veta hur man tar emot ändå.
Så det ser inte ut som jag har något val
det känns hemskt.
Dessutom känns lägenheten som ett fängelse när jag varit
här i tre dagar själv.
Känner mig jätteensam

Känns som en mardröm som jag inte vaknar upp ur.
Man måste göra det som verkar mest logiskt och då
får inte känslorna plats.
Det är jobbigt att göra mot det man känner -för en känslomänniska.
Jag vet inte hur man gör annars.. men det verkar ju som man får
bita ihop å ta ett annat beslut än det som känns rätt.
Allt känns 100 gånger värre med nu har jag märkt när jag är gravid.
Man vill bara att allt ska vara klart, och fint och att någon ska bry sig lite extra.

Men svårt att göra allt klart när man är stel, inte har bil, inte orkar böja sig, inte har pengar..
osv...
så det finns nog inget annat val än att vänta på beslut från a-kassa, vila, och flytta.
Önskar bara jag kunde glädja mig och inte oroa mig
så jag kunde börja känna mig redo för vad som ska komma.

Och så önskar jag att alla kvinnor som redan fött barn, kunde sluta säga :vänta du, den blir större (om magen) när man redan känner att man inte kan gå ur sängen
och det och det blir jobbigare. och sluta blanda in sig själva och sin egen graviditet bara man berättar något. Det hade varit schysstare att lyssna på den första-gångs-gravida och vänta tills hon frågar något hon vill veta. Det känns plötsligt som att de är dåliga på att bara lyssna.

Jag har hittills bara träffat en som inte fick en att känna sig dum.
Det är något med hur de flesta kvinnor svarar eller berättar som har något värderande i sig. Så jag blev glad att någon verkade kunna stiga undan från värderande kommentarer och säga något som lugnade i stället.

Dessutom har jag sett att folk börjar titta på magen.
Huva! tänk om de börjar ta på den utan att fråga? Så som man tyvärr hört att folk gör.
usch,
nej, idag är det molnigt och ingen bra dag

Hoppas det börjar regna så jag slipper känna att jag måste gå ut

mitt brudas å björnas minne...

...som jag aldrig hann berätta, får jag berätta här. Det skulle vara ett första minne av brudparet.
Vi var 18 st och jag var med bara halva dagen.

Här är vi vid vår frukost på kronborg slott, regnet lyckades komma när vi suttit ner i fem minuter cirka. Men det var en jättesmarrig frukost!

Här vigs hon för dagen med björnen "Björnas" förresten.

Mitt första minne av deras relation (får jag nog säga då, för första minnet av dem tillsammans var vid en bankomat i Helsingborg)var under tiden vi utbildade oss till hudterapeuter. Vi satt runt ett bord i matsalen, och pratade om kärlek antagligen. Och jag kommer ihåg brudens min när hon berättade om sin pojkvän.

Hon sa ungefär såhär: ibland när jag tittar på honom ( och så skruvade hon till sig i en riktig mysar-min och log) så känner jag bara: jag är så glad att han är min! Och jag blev så tagen av det där minns jag. Min nästa tanke var att hon var nykär och allt var rosenskimrande fortfarande, men då sa hon att de varit tillsammans i 6 år (tror jag det var) och då blev jag rejält paff.

Det är nog ingen annan jag känner som har ett sånt förhållande, inte som jag sett i alla fall. Och jag har alltid längtat efter ett sånt själv. Ett där man tar och ger lika mycket. Inte ett där den ena känner så, och fortfarande är nykär men där den andra redan gått in i "ha det tråkigt i förhållandet-fasen" bara efter några få år.

Jag visste inte om jag trodde på det helt heller tills vi jobbade tillsammans i Danmark och han kom å mötte henne vid färjan.

Å jag kunde gett min högra arm för att få ha varit i hennes sits. =) Det var inga suckar eller bedrövelse där, för att han hade fått gå dit, utan han ville det. De är så söta!

Då märkte jag att det de hade/och har är något riktigt äkta. Men ändå ovanligt. Det känns skönt att jag har sett det, på nära håll för då vet jag att sann kärlek existerar.

Men då tänker jag att det finns för vissa, men inte för alla. Nåväl, jag vet inte huruvida det är sant eller inte. Men jag är glad för deras skull i alla fall. De kommer bli ett sådant vackert brudpar!!!

Och deras kärlek har satt spår i mig.

Och fött ett hopp om att man kan kanske få det sådär bra själv

någon gång

i framtiden?

Brudas och Björnas

Här står möhippegänget på knutan, Helsingborg å väntar på bruden som ska anlända med en björn i släptåg.

Här kommer bruden å har en liten tår i ögat. :)
Ok, nu har hon fått på sig dagens rosa tröja med Brudas och Björnas-trycket. Så nu bär det iväg med båten över till Danmark, Kronborg slott där vi hade mysig frukost.

Möhippa 18/7-konsimsdelen

Vi hade två tjejer från Växjö som lärde oss lite tips och trix från konstsimsvärlden. Detta är ett lyft t ex.

Vi delade in oss i två grupper och övade ihop två program speciellt för bruden.

Formen av ett hjärta ;-)

på vägen hem

Samma dag som den där bra buss-historien

såg jag ut från bussfönstret

en pappa som gullade och busade med sin bäbis..

och blåste sådär på magen som gör att bäbisen kiknar av skratt

och deltog i ett spel där mamman skulle försöka klämma sig in och

få del av deras mys. Men bebben kunde inte slita sig från pappan.

Det var så vackert å se.

Men pappan till mitt barn kommer aldrig göra det.

Vilket gör mig sorgsen, från stund till stund.

Han valde bort det.

Men jag ångrar inget.

Det är ju fruktansvärt att ta beslut om någon ska få leva eller inte

för att någon inte har "lust" att ta sitt ansvar

för det de varit med om att skapa.

Det är avskyvärt faktiskt.

Det är inte konstigt att så många kvinnor ångrar och mår dåligt av aborter idag

men vet folk det?

Tror inte det,

för det är tabu.

det är något man "klarar av"

så jag tror faktiskt inte att folk vet att det finns de som

tvingas ta beslut som inte kan grundas hos dem själva

utan av någon som inte känner ett liv växa i deras kropp.

nu talar jag inte om kvinnor som vill. det är deras val och helt upp till dem.

Och tur att den möjligheten finns för de som verkligen inte vill.

Men för de som inte kan bestämma sig.

som vill men inte vet hur de ska gå tillväga.

Som hade behövt lite stöd.

De går kanske till en "abortkurator" på kvinnokliniken

och pratar. men det hon hjälper till med är inte att

stärka tron på att man klarar det, utan bokar tid för

abortsamtal och förklarar hur svårt man kan vänta sig att det blir.

Är det någon som förväntar sig att det ska bli en dans på rosor???

tror inte det.

ja, det är inte lätt

två vägar finns att ta

och jag har valt en av de inte helt lätta vägarna

och än så länge är jag så glad för det.

Shamu - the mysterious whale

Hur kan det bli så
att inom loppet av bara två tre dagar
från att aldrig ha hört talas om Shamu
höra och se det tätt inpå varann?

Det började med ett program som jag zappar fram
där de gissar vilken låt det egentligen ska vara, genom att höra en "felsjungen" text i en låt, det är då "shamu the mysterious whale" dyker upp

vilken text det är?
Jo, "she moves in mysterious ways"

Sen går jag till biblioteket dagen efter, för att leta efter någon ny cd-bok
Och då får jag syn på en bok med en späckhuggare på
Som heter:" Vad Shamu lärde mig om kärlek och relationer"
som handlar om vad djur kan lära oss om just kärlek och relationer...

Vad är detta?
Finns Shamu på riktigt?

Är detta något jag missat?