tankar strömmar genom min hjärna om kvällarna
det var så länge sedan jag skrev här.
jag har mycket att göra, tvätt, städ, byta blöjor, gå på sångstunder, fixa och greja
och dagarna går.
jag börjar bli bättre på att leva nu och här
det är tack vare B.
Och kanske kanske att en ny människa släpps in i min värld.
Vem vet hur livet går, hur livet blir.
Jag har aldrig förr kunnat förstå varför jag blir såhär virrig
Men nu vet jag varför och kan därför göra något åt det
vara uppmärksam och livet kan bli bättre i framtiden
pga att jag vet.
Det svåra i detta är att andra människor inte vet, och det får nog förbli så.
Jag får vara "den där lite virriga" , det har ju sin charm, ibland.
Tyckte nog dock själv att det började bli ocharmigt med stigande ålder, och pressen på sig att "bli vuxen", bli ordningssam. Fixa året, månaden och dagen.
Men jag börjar mer och mer förstå vem jag är, och börja ta hand om mig själv.
Allra innerst inne är jag ju ensam med det här.
Det här livet.
Som är både avgrundssvart och rosenskimrande
från dag till dag
Och jag tar det som det är.
nu.
