måndag

Ledig idag

usch, det känns inte som en bra dag
det känns som jag har glidit tillbaka i oro inför allt

det känns som kaos
att jag ska behöva bestämma om en flytt nu
känns inte som att jag är med i sammhället alls
utan står precis vid sidan av

ensam och gravid, arbetslös och utan praktisk hjälp
ser det inte så ljust ut

jag vill verkligen inte flytta men utan någon som kan
stötta mig lite extra och komma hit var och varannan dag
för å se hur jag och den lille/a mår
när bebben väl kommit
så känns det inte som det finns någon annan
lösning.
Jag orkar inte ringa runt och böna och be om hjälp.
Jag kommer inte orka åka till någon heller.
Skulle någon erbjuda sig så skulle jag väl inte veta hur man tar emot ändå.
Så det ser inte ut som jag har något val
det känns hemskt.
Dessutom känns lägenheten som ett fängelse när jag varit
här i tre dagar själv.
Känner mig jätteensam

Känns som en mardröm som jag inte vaknar upp ur.
Man måste göra det som verkar mest logiskt och då
får inte känslorna plats.
Det är jobbigt att göra mot det man känner -för en känslomänniska.
Jag vet inte hur man gör annars.. men det verkar ju som man får
bita ihop å ta ett annat beslut än det som känns rätt.
Allt känns 100 gånger värre med nu har jag märkt när jag är gravid.
Man vill bara att allt ska vara klart, och fint och att någon ska bry sig lite extra.

Men svårt att göra allt klart när man är stel, inte har bil, inte orkar böja sig, inte har pengar..
osv...
så det finns nog inget annat val än att vänta på beslut från a-kassa, vila, och flytta.
Önskar bara jag kunde glädja mig och inte oroa mig
så jag kunde börja känna mig redo för vad som ska komma.

Och så önskar jag att alla kvinnor som redan fött barn, kunde sluta säga :vänta du, den blir större (om magen) när man redan känner att man inte kan gå ur sängen
och det och det blir jobbigare. och sluta blanda in sig själva och sin egen graviditet bara man berättar något. Det hade varit schysstare att lyssna på den första-gångs-gravida och vänta tills hon frågar något hon vill veta. Det känns plötsligt som att de är dåliga på att bara lyssna.

Jag har hittills bara träffat en som inte fick en att känna sig dum.
Det är något med hur de flesta kvinnor svarar eller berättar som har något värderande i sig. Så jag blev glad att någon verkade kunna stiga undan från värderande kommentarer och säga något som lugnade i stället.

Dessutom har jag sett att folk börjar titta på magen.
Huva! tänk om de börjar ta på den utan att fråga? Så som man tyvärr hört att folk gör.
usch,
nej, idag är det molnigt och ingen bra dag

Hoppas det börjar regna så jag slipper känna att jag måste gå ut