http://www.talarforum.se/talare/presentation/bob.hansson/314/55/bob.hansson.htmlIdag var jag och lyssnade på Bob Hansson, och först visste jag inte om jag skulle gå. Men så ångrade jag mig i sista stund och gick. Fick en ok plats vid dörrarna. Och när jag kom dit blev jag så förvånad. För där satt allt folk som ser ut lite å vara som jag. Det vet man förstås inte, men jag kände igen mig. Samma känsla jag fick när jag var på Lars Winnerbäck konsert förra sommaren med Christin. Men jag vet inte var de dära människorna håller hus annars? Hur hittar man dem? Och vill de egentligen vara med mig? Och vill jag vara med dem? De behöver ju inte vara helt insnöade kulturmänniskor, men lite mer än de jag kommer i kontakt med genom mitt jobb... där är det mest skönhet som gäller..
Nåväl, såna frågor tänker jag mig, och skapar en milslång avgrund mellan mig och andra människor redan i tanken.
Jag skulle behöva lite uppfräschning i Social-skills.
Det var skönt att lyssna på Bob i alla fall. Han utger sig inte för att vara större än han är, snarare mindre. Men det är så vi människor gör. Och det tycker jag är lite charmigt faktiskt, och mänskligt.
Och att lyssna på honom får mig att känna mig lite mer som en helt ok människa.
Skönt att läsa från dig igen hjärtat!
SvaraRadera/Tjaaarlek från C