"jag är bara en flicka som står framför en pojke, och ber honom att älska mig"Är nog utan tvekan en bra filmsekvens som jag kommer ihåg från filmen, den var ikväll på tv. Och jag bara älskar Spikey. Så okontrollerad, skitig och charmig. :)
Hittade även en sida som jag tror kan vara mig till stor hjälp, i fråga om att bearbeta barndomen. Särskilt nu när jag är gravid själv och man minns allt mycket tydligare. Mönster blir klara, och känslor likaså.
www.kuling.nu
Särskilt på ett ställe där barn berättar hur de kännt sig när föräldern varit sjuk, fick mig att svälja och få tårar i ögonen. Ibland kan jag undra hur det har tagit så lång tid att förstå vissa saker, och varför allt blivit som det blivit. Men jag är glad om jag kommer lösningen lite närmare för varje år som går, och inte glömmer bort att leva på vägen.
Jag vill inte hänga ut min förälder eller nåt, med vad det varit för problem osv. Men, kände igen mig gjorde jag.
Jag hoppas jag ska kunna ge mitt barn något annat, än en del saker jag lärt mig om hur det är att vara människa och vad man bör lära sig, får göra, inte bör göra osv. Kanske att lyckas förmedla en tydlighet t om, en känsla av värde, en trygghet, en känsla av självtillit.
Jag hoppas så innerligt på det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar