Vad kärlek är?

På riktigt alltså

Hjälp en liten känslomänniska som mig

runtflygandes

Kan det vara så illa att det faktiskt känns riktigt bra när man är med personen i fråga?
Diskuterar samma saker, delar en del åsikter, känner sig stabil när personen är runt en

Kan det vara möjligt att det faktiskt
känns helt helt annorlunda än alla andra "kärleks"historier man har varit med om
och att det faktiskt skrämmer en lite
kan det vara så att man faktiskt får ta en dag i taget
njuta av tiden med den andra personen för att man bara trivs i varandras sällskap
utan att behöva lova varandra någonting
utan svartsjuka
bara medkänsla
och trivsel???

är det så det är?

det läskigaste är när personen formligen "äger" samma egenskaper som en själv
kanske även de du försöker dölja
men personen bara är sig själv och detta skrämmer en

En som är van att måla på ett ansikte och sen ta itu med världen där utanför

skrämmer

en sån som mig

men får mig att andas ut inför den andra personen
får mig att beundra
talet från hjärtat
varandet av sig själv, utan för mycket murar runtomkring
utan för mycket rädsla för sig själv

sårbar men stark

därför ej möjlig att såra