Usch, jag mår skräp idag
Jag har kommit underfund med varför jag
mått dåligt de senaste 15 åren.
Det blev aldrig något med min poesi,
aldrig något med min konst.
Istället har jag försökt inordna mig
i ledet.
Känns botten just nu.
Livet har ju tagit knäcken på mig
Jag försöker leva som någon jag inte är
Inte konstigt kroppen säger ifrån då.
Eller jag vet inte men jag tror att det
kan vara en del i mitt dåliga mående.
Jag var ju en fri själ.
Nu är jag instängd
Jag vill inte leva såhär
Jag vill vara hel
känna mig hel
Jag har i två dagar på kort tid
kännt mig riktigt urusel
Och idag fann jag min första kärlek
på en sida på nätet
Han hade varit med på en utställning
med sin poesi.
Det vred om något inom mig
hårt
hårt
Han lyckades
Lyckas
Jag är bara ett skräpigt senapskorn
som flyger vart vinden bär mig
Utan mål
och
utan vingar
längre.
Det gör mig så ledsen
Om jag bara fick leva som den jag är
om jag bara kunde få tag i skrivnerven
igen
Om jag bara företog mig de här sakerna
som jag mår bra av att göra
tror jag att livet skulle bli en aning bättre
Men?
Hur gör man?
Hur gör man för att nå dit
där
man inte är
:(
