Livet

är onekligen föränderligt
och skonar ingen
jag klarar snart av vad som helst
om jag bara överlever storm efter storm

Och det har stormat rejält nu ett längre tag

Jag hinner våga börja hoppas och tro
innan alla skutor jag befinner mig på välter
det är nämligen ännu en som just vält

Men jag tror jag blir bättre å bättre på att handskas med
dem

Stormarna

nytt liv

Jo, visst var det något på gång.
Kl 00.15 den 14 dec satte verkar igång med först 20 min mellanrum och sen 15 och 10, sedan tätare

Jag åkte in till Borås vid tvåtiden där allt tog fart, vattnet gick nästan direkt
och värkarna blev ännu tätare
Puh, FÖR täta

Fick lustgas, och jag hade hoppats jag kunde "njuta" hehe, av den mer men tyvärr, kändes som jag var tvungen att andas i den hela tiden för att klara av smärtan.
Fick sen epidural, tyckte inte den hjälpte, så han fick fylla på
Och så denna underbara och märkliga känsla när ett litet huvud och en kropp skruvade sig ut ur mig vid 20.46 på kvällen

Hon är det vackraste jag sett -Isabella

Välkommen!

misstänkta saker händer

http://metrobloggen.se/UserFiles/18.44651/Image/bebis.jpg

kl 10.17, 10.23 och 10.31

ilningar.

de gjorde ont igår och nu kom det alltså lite till

kan det vara den första fasen?

Den latenta fasen som varar mellan 4-20 timmar och

gör att man öppnas till 4 cm

jag menar, nu har jag faktiskt börjat bekanta mig med vad

slemproppen kan vara för något.

Efter förverkar i tre veckor som tilltagit, i styrka och hur ofta

så har de alltså bytts ut mot dessa ilningar

jag misstänker att livmoderkanalen vidgas

helt enkelt

hm..

Det där med att känna hur och vad det är som känns är inte helt lätt.

Nu har jag haft som menssmärtor länge de sista dagarna plus de här

otroligt smärtsamma ilningarna.

Och rygg ont på det. Eller ibland har det övergått till ryggont

Men hur ska man veta om det bara är för man är trött i ryggen?

eller om det har med det hela att göra?

Eftersom smärtan visst också kan sitta där?

Nåja, när värkarna mer kommer igång och tilltar i styrka

antar jag att jag får reda på hur det känns.

morgonvaken

Jag skriver lite ändå fast
bebis inte är ute.

Jag känner mig krympt, bortglömd, oälskad,
ensam och kränkt.
Inga roliga känslor.
Men det är inget jag kan göra.
De ligger helt enkelt närmast tillhands.

Jag önskar jag kunde finna tröst i något, att jag
kunde läsa ett horoskop som sa att allt skulle bli bättre
att jag kunde tro på ett horoskop igen
på ett gulligt naivt sätt
att jag kunde ha ett hopp

Att jag kunde få en kram
från någon jag saknar.
Att jag var en självklar del i deras liv.

Att inte allt kändes så svårt.

-:Tillfälligt avbrott:-

....tills bebis är ute.
v 40 nu
tungt
och ont.
på fredag 11 dec är det beräknat
men kan inte skriva så bra
pga karpaltunnelsyndrom. ingen känsel i händer å fingrar + svullnad
så skriver fel konstant

men men
ha det tills vi hörs igen!

håll tummarna för att bebis hittar ut denna veckan!